iwill.blogg.se

Börjat ta i tu med träningen igen. Eller ta i tu och ta i tu. Skidor har jag ju åkt och lite annat också. Men då jag inte tränat lika mycket som före LL tycker jag att jag inte tränat alla :( Jag fick ju sträckningen där i vadmuskeln och innan det var det ett knä. Jag har även väntat att svar på något annat och träningen har hamnat som prio långt ner i livet. Nå efter VL kände jag för att börja om så jag har sprungit kortare sträckor med hunden.

 

Igår hade jag planerat in annat skoj med dottern. Vi skulle tälta ute vintertid och det var bara att ge sig av men först skulle jag kolla in en lämplig plats att övernatta på. När jag stod där på plogkarmen var jag ännu ovetande att vid nästa steg skulle jag få fruktansvärt ont. Jag klev ut och trampade rakt ner i snö som gav vika och mitt högra ben landade med hög hastighet och kraft mot marken.

 

Linkade hem som halta Lotta. La mig i soffan och storgrät som ett litet barn. Idag har jag varit soffliggande i princip hela dagen och att stödja på benet är mer eller mindre otänkbart. Jag var tvungen att gå ut en sväng med Donna och varje steg skar som en kniv men vad gör man? Jag hade ju proppat mig full med medicin och kryckor är inte att tänka på när jag ska ut med hunden.

 

HerrA slutade vid fyra och for vid kvart över då ytterligare ett larm gick. Så jag får allt ta några tabletter till, bita ihop och gå ut med vovven :D

 

Vis av förra skadan tänker jag nu ta det lugnt. Jag har inte tänkt riskera min klassiker. Jag är ingen ungdom längre och jag är ingen elitidrottare. Jag tränar för hälsan och för att det är kul med tävlingar där jag träffar massor med nya människor och älskar upplevelsen kring detta. Så alltså jag kan unna mig vilan i 10 dagar till. Men visst svider det. Tur att det inte var just innan Vasaloppet och tur att det är 3 månader kvar till Vättern runt :D