Kebnekaise
Nikkaloukta - Kebnekaise fjällstation har ett avstånd på ca 19 km. 2014 vandrade vi den sträckan och upplevde den som en transportsträcka, en seeeeg transportsträcka. Därför och p.g.a. tidsbrist valde vi att ta helikopter i år. Med detta färdsätt tar det 6 minuter upp till fjällstation istället för 6 timmars vandring. vandrar man kan man ta båt över sjön Laddjujavri, en sträcka på ca 7 km. Det kostar 350:- och med helikopter blir det inte många hundralappar dyrare. Då får du ju åka hela sträckan också. Men var och en väljer ju själv.
Som sagt vi var framme vid fjällstationen vid femtiden och började vår vandring direkt. Det var lätt vandring i början och pigg som man var i benen gjorde att vandringen gick snabbt, trots relativt tung packning. Efter ett tag följer leden Kittelbäcken och stigningen börjar. Inte alltför brant, vad som gör det tungt är stenskravlet.
Vi kom fram till Kitteldalen och beslutade oss för att ha vårt basläger där. I Kitteldalen är det, ja just det, stenigt! Men en och annan grön plätt finns där. Vi fann den perfekta. Vi kokade varm choklad och åt mackor och sedan var det natti moi :D
Klockan var ställd på 03.00 och efter havregrynsgröt och kaffe, packade vi dagryggsäckarna och gav oss av med riktning Kebnekaise. Vi gick över Kittelbäcken och vidare in i dalgången mellan Toulpagorni och Vierramvare. Här gick det uppåt och var mycket stenigt. Ganska svårt att gå. Men vi traskade på! Upp på Vierramvare och ner igen :) Där uppe är det ödsligt, kusligt, som att befinna sig på en kyrkogård bland alla stenbyggnationer. Nedstigningen är cirka 300 m, ner mot kaffedalen, som i år var snötäckt.
Vädret skiftar snabbt. Ena stunden klar utsikt andra vitt av moln.
Nerfarten gick snabbare och var faktiskt otäckare. Efter vandringen blev det middag och sedan somnade vi, redan vid sextiden. Ett fantastiskt äventyr!
