Abisko - Nikkaluokta Juli 2014

Jag hade berättat om denna vandring på min lösenordsskyddade blogg och repostar den därför. Så här kommer den vandringen först nu: Abisko - Nikkaluokta
 

Nä men jag sitter här på 3982 mot Narvik och humöret är ännu bra ☺ Startade från Ökx klockan 04.00 för att vara i god tid! Haha jag glömde ju att jag åker med SJ. Det avgick 05.49 i tid men så hände något med signalsystemet och vi fick vända tillbaka. Nu är vi åter i Boden! Tåget går 12.05 😂

 

Har ringt SJ vet ni vad de förstår att det orsakade trubbel för mig 😅 haha 😅

 
 

Badar i överflöd av energi, positiv dessutom. Jag behöver den här uppladdningen som vandringen ger. Lugnet har spridit sig i min kropp. Jag är jag och jag är lycklig. Lycklig över vad jag har och tillfreds med livet och andningen :D Nu ska jag försöka återge årets vandring i ord och bild till er som vill veta vad jag redan vet.

 

En tidig tisdag gav vi oss av mot Luleå för att ta tåget mot Abisko. Minutiös planering är bara förnamnet när det gäller vandringar på över 10 mil. Inte för lite, inte för mycket. Noga uppmätt. Myggmedel, silvertejp och mindre förbandslåda. Regnkläder, mat, karta och kompass. Jag tog såklart med min GPS :D För jag är numer en stolt ägare av en sådan.

 

Tåget kom i tid men i Boden blev det stopp eller vi åkte från Boden men vände tillbaks så man kan säga att Boden- Boden tog 4 timmar drygt. Sedan blev vi stående :( Efter 13 timmar var vi äntligen framme i Abisko.

Då planeringen varit minutiös kom vi fram till att maten ej skulle räcka för en extra dag så jag traskade 2 km till Coop i Abisko för att handla och gick självklart 2 km tillbaka.

 

Timmen var ganska sen men vi beslutade att påbörja första sträckan ändå. Den går genom Abisko nationalpark. Det innebär att man inte får tälta var man vill. Efter 4 Km kom vi fram till Nissunjåkka där vi tältade första natten.

Morgonen efter fortsatte vi till Abiskojaure. Sträckan har mycket björkskog och vid stationen är det massor av små grå mygg. Vi slog upp tältet ändå och Donna var först in i sovdelen och somnade på stört! Själv kunde vi inte göra mycket annat vi på grund av myggen förutom att dricka en Coca-Cola som vi köpt för 25 spänn på station. En pytteliten burk dessutom.

Dag 3 Gick vi vidare mot Alesjaure 2,2 mil, vilken började med en brant stigning. Ja det var stigning mest hela sträckan ända fram till den första sjön. Passa på att fylla på vatten vid bron några kilometer från station för det blir sämre med den varan längre fram. Det finns totalt 3 stycken sjöar som går ihop med varandra och vattnet var grönt som i söderhavet. Helt otroligt vackert. Om jag går den här sträckan igen skulle jag välja att tälta efter nationalparken slut på grund av att stationen ligger i en sänka där myggen samlas.

 
 
Jag tyckte det var otroligt vackert här. Vi hade nu börjat finna lunken och andningen. Det fanns ingen mobilteckning i området [inte förrän du går sträckan Singi-Kebnekaise] så vi var tvungen att låna en satelittelefon då vi bara var tvungen att nå barnen och höra att allt var ok med dem. Det kostade 40 kr per minut att ringa vilket var värt varenda krona.

Dag 4 Alesjaure - Tjäkta Vandringen fortsatte. En lättvandrad sträcka lagom lång. Rishedar och ängar med gräs. Fjällen skjuter upp i höjden runt omkring dig och när du kommer fram till sista kilometrarna mot stationen går det uppför och då är man mör i benen kan jag säga. Här blåste riktigt hårt och vi fick söka lä för att slå upp tältet. Vi hittade en riktigt fin plats en lagom bit från station. Bron över till stationen var obehaglig att gå över förresten då den sluttade neråt och jag kanske ska säga att det var högt :D Massor med fåglar efter den här sträckan. Donna fick sig nästan ett skrovmål av sin första Lämmel. Men hon spottade ut den när vi bad henne :)

 

Dag 5 Tjäkta - Sälka Efter fyra kilometer nådde vi Tjäktapasset vilket är Kungsledens högsta punkt. 1150 m över havet. Här lagade vi oss lunch bestående av nudlar. En grupp med ryssar stod och tittade på Donna. De log och fast de pratade ryska förstod jag att de pratade om Lajka och hur fin hon var. Många människor vi mött har förresten sagt hur vacker hon är. Vacker, fin och fantastisk :D Och vi håller med såklart. 1150 meter över havet räckte inte för mig. Jag ville ha kontakt med ungarna till varje pris och därför påbörjade jag en mödosam stigning uppför ett berg på kanske 500 höjdmeter till. Döm om min förvåning när ett tiotal engelsmän följde efter mig upp mot toppen. På vägen ner mötte jag dem och de frågade "Was it worth it?" och jag svarade att jag tror inte det jag kollade bara om jag hade mobilkontakt, fast på engelska då förstås :)) Vägen ner var helt otroligt vacker och i en grönskande dal sov jag och Donna en blund mitt i solskenet på ljusan dag. Vid sälka stugorna var i princip samtliga som var där fulla och jag kan inte riktigt fatta att man kan sätta sig och dricka sig berusad när man är på vandring. Men det är inte min huvudvärk. Alla får göra vad de vill bara de är nöjd och lycklig. Det är min filosofi.

 
 

Dag 6 Sälka - Singi Ännu en härlig dag. Drakryggen och Kebnekaises nordtopp ser man efter den här sträckan. Vi gick aldrig fram till Singistugorna utan valde att gå nordkalottleden istället och jag tror vi valde rätt. Det var helt underbart. Högt och magiskt. En magnifik utsikt. Lite sagan om ringenaktigt.

 
 

Dag 7 Singi - Kebnekaise En relativt vacker men ganska enformig sträcka. Som på slutet blir magisk enligt mig. Vi åt vid en stenstrand och badade i en sjö. Fint väder hela dagen men på eftermiddagen när vi närmade oss Kebnekaise vände jag mig bakåt och såg att molnen började torna upp sig. Jag sa till HerrA att nu får vi allt snabba på för snart blir det oväder. 5 minuter senare vänder vi oss om igen och då gick inte bergssiluetterna att urskilja. Vi tog på oss regnskydd. Jag hade en sopsäck för min regnkappa hade gått sönder under vandringen. Precis när vi tagit på oss kläderna och börjat gå bröt ovädret loss. Min luva blåste av och jag skulle springa ikapp den när stormen hann upp mig och knuffade mig framåt med ryggsäck och allt. HerrA blåste omkull. Jag kunde se stormen dra fram i ridåer och vi fick söka skydd bak en mindre sten med Donna mellan oss satt vi där. Haglet piskade oss i ansiktet, vinden ven och åskan gick. Jag var skitskraj!!!! Vi tog oss så småningom fram till keb station där köpte vi godispåsar för att lindra rädslan vi just upplevt och sedan slog vi upp tältet. åskan gick hela natten. Dunder och brak och många blundar fick jag ej. Men många andra som tältat möttes av tält som blåst upp och all packning låg i väta när absiden blåst åt sidan. På en del tält var till och med sovrumsdelen framme och sovsäckar och liggunderlag var dyngblött.

 

 

Dag 8 Kebnekaise - Nikkaloukta Meningen var att vi skulle bestiga Kebnekaise den här dagen men vi ändrade oss. Dels på grund av ovädret som gjorde åtminstone mig en aning rädd dels i brist på tid. Vi blev ju en dag försenad på grund av tåget. Vandringen var jobbig den här dagen. Varm och fuktigt och mycket sly och sten. Sedan visste man ju att nu var det slut för denna gång också och sånt är ju aldrig skoj.