iwill.blogg.se

 Jag tror hela juni har varit fullproppad med måsten, åtminstone känns det så. Insamligar, festplaneringar, utflykter, bal, student och betygsättning. Jag måste erkänna att jag blev en aning stressad där ett tag och vädret gjorde inte saken bättre men nu tittar den fram solen även om värmen inte är här än så känns det bättre

 

Jag trivs när jag har mycket att göra, kanske inte nu att livet går i 190, och sommaren ser ut att fortsätt i ett högt tempo. Närmast ligger flyttstädning och därefter midsommarfest, Europasemesterns var eller inte vara, examensfest, överraskning, fjällvandring och så småningom Rhodos. Sedan är det ju allt där emellan. Storstädning och rensning av blomsterland och......

 

Nå jag tar det som det kommer och sedan ser jag hur det blir. Jag kom egentligen bara hit för att berätta att igår, en kväll i juni, stod jag i jämnhöjd med regnbågen och där tillsammans med Donna ställde jag om fokus igen. Klart och tydligt och jag förundrades över hur vackert allt runtomkring oss är. En tacksamhet över livet överväldigade mig TÄNK att få vara en del i allt det här.

 

Vad har jag pysslat med? Varit missnöjd, klagat och faktiskt tyckt lite synd om mig själv. Nå jag är försiktig med gnäll och bara ett fåtal i min närvaro får ta del av det. Så det kanske inte är så många som faktiskt hört mig klaga. Men det är slut med det nu. Jag tog på mig nikearna och åkte till H-heden och sprang :D 3 Km på nästan 30 minuter och ÄNDÅ! Så stolt jag var! Jag var nästan salig av lycka och hög på endorfiner och jag var RIKTIGT NÖJD! Tänk att jag hittat den där ärliga känslan. Inte behöva söka bekräftelse hos andra, inte behöva skämmas över [som jag gjorde tidigare] att det tog 53 minuter/mil :D Tänk att jag har faktiskt känt mig som en sopa på att springa för att det tog 53 minuter/mil! Något som jag idag ser som något ouppnåeligt tidsmässigt. VARFÖR? Jo för att jag kände att det var ingen bra tid av flertalet människor runt omkring mig eller så kanske jag bara utgick från mig själv.

 

Jag retade mig på "motionärerna" ja det var inte eliten. Jag retade mig på motionärerna som trodde att de var elit :D ni vet de där som slänger sig med "blåbär" och att många hindrar dem från att få bra tid. Nu ser jag allt från en annan sida. Jag har blivit mycket sportsligare. Vad kul att människor vill röra på sig. Vad kul att männsikor vill bli bättre och bättre. Vad kul att det finns dem som är bättre än mig och vad kul att det finns dem som är MYCKET bättre än mig. Men jag är stolt jag med. Låt mig få vara det! Och jag och alla andra som deltar i olika lopp har sprungit, cyklat, simmat, skidrat lika långt fast på något längre tid.

 

Ingen hets från min sida nå mer. Jag tar det som det kommer och låter utvecklingen ha sin gång. När jag nu funnit inspirationen igen [den äkta] ska jag inte göra samma misstag igen och gå ut för hårt. Därför har jag nu #projekthälsa och alla som vill får vara med det ända kravet är att du ska vara MÄKTA STOLT över allt du gör för att förbättra din hälsa oavsett tider eller vikt :D