Wherever you are
Vilken helg jag haft och än är den inte slut! Den har varat länge och det är som om ju mer jag är där eller här, i nuet, ju mer får jag gjort och tiden går inte alls lika fort som den brukar <3 Med handen på hjärtat kan jag säga att jag är lycklig. Jag är så LYCKLIG så gränserna liksom suddas ut. Det finns inget då och inget sedan utan bara ett nu.
Egentligen vet jag inte vad som hände. Om det var torsdagen när intervjuerna blev gjord. När jag blev medveten om att detta kommer jag fixa. Inspirerande det där att befinna sig på samma våglängd. Givande samtal. Tanken på att jag lär mig, att jag förstår, eller medvetenheten om hur lite jag egentligen kan.
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om i detta blogginlägg och vi får se vad det blir av. Kanske det blir alltför grötigt eller tilltrasslat för er som läser. Men egentligen så bryr jag mig inte. Jag skriver inte för att bli läst, har aldrig gjort. Snarare blir jag lite rädd om alltför många läser. Ja sådan är jag och jag tillåter mig att vara sådan och jag tillåter även dig att vara den du är. För vi har alltid ett val om något stör.
Så vi går tillbaka till lyckan. Var det frukosten vi bjöd arbetskamraterna på? Det dom så väl är värd. Dessa underbara kämpar. För visst är vi väl det? Vi lärare! Ja, visst är väl alla som arbeta med människor kämpar på ett eller annat sätt, (å nu dök orättvisetankarna upp hos mig) Vi är alla kämpar oavsett vilket arbete vi har, eller oavsett vi har ett arbete eller ej. Hur som haver tror jag arbetskamraterna uppskattade frukosten och det gjorde mig glad. Det förgyllde min onsdag.
Eller kan det ha varit att jag lärt mig hur frågor ska ställas och äntligen begripit hur effektivt det kan vara med en sluten fråga. Bara den ställs vid rätt tillfälle.......Eller var det svaret som gjorde mig så himlastormande lycklig?
Var det mötet på fredag? Hon som jag träffade för första gången men som jag tycker mig ha kännt hela livet. Min yngsta dotters mentor. Hon var helt fantastisk. En jordnära personlighet inget konstlat fjanteri. Vi skrattade tillsammans och jag lånade hennes läsglasögon då jag glömt mina egna i bilen på grund av stressen att finna parkeringsplats. Och min fantastiska unge. Jag satt bara där och förundrades över hur klok hon är.
Så gick vi ut på stan och hela stan var som ett julkort och vi drack en vinterfrappino på Espresso house och så åkte vi hem.
Flytet i studierna? Besöket i Stillheten? Finurliga hemligstämplade samtal? Ja vad kan det va?