iwill.blogg.se

Jag har börjat förbereda mig för flykt. Vilket inte är medvetet från min sida. Min kropp minns den tid då jag huserade på stenåldern i någon form. Huruvida det var som ogräs eller djur har jag ingen aning om men om jag var människa redan då måste det ha varit i form av samlare. Jag hittade nämligen två stycken, fortfarande inplastade, iform i min bokhylla. JA! Tanken har funnits där länge men jag har inte kommit längre än så. Några tappra försök som runnit ut i sanden innan nästa dag hunnit gry.

 

Min kropp tolkar vardagsstressen som om det gällde livet. Fettdepåerna på magen som är lätt att omsätta till energi har börjat få oresonlig volym och makt och även om jag är väl medveten om detta fortsätter jag äta. Märk väl att vi talar inte äta för överlevnad utan mer i form av frosseri. Jag har under senaste veckorna börjat umgås med Ben and Jerry var och varannan kväll. Läsk som jag med handen på hjärtat inte är speciellt förtjust i åker ner i kundvagnen liksom Proviva. Jag försöker lura mig själv med att Proviva är nyttigt och bra för hälsan bara för att kunna hinka i mig litervis vid hemkomsten från affären.

 

Trots mängder av tillförd energi är jag mer trött än vanligt på fredagarna och helgerna går åt till vila och lugna promenader med hunden. Söndagarna börjar upptrappningen inför ny arbetsvecka med allt det jag inte fått gjort under föregående och som jag förstår att jag kommer ha med mig till nästkommande.

 

Ändå! Med fokus på utveckling: Jag är inte så aktiv på fb. Jag har lugnat ner mig med gillanden på insta. Jag försöker göra en arbetsuppgift i taget och är mer i nuet än i dået eller framtiden. Jag har börjat ta saker för vad de är och lyssnar mer till mig själv än till andra. Jag läser böcker och har till och med ro att titta på tv om jag finner programmet intressant.

 

Saknar: Ja! Jag känner faktiskt saknad. Saknad efter någon på samma våglängd som mig. Ingen saknad efter väderochvindprat, inte heller efter skvaller eller baradufårsägaditt eller barajagskasägamitt, utan verkligen någon att prata med som tar till sig och bemöter. Någon som tar men i samma stund tillför.......Jag känner också saknad efter aktivitet i form av rörelse och äventyr.

 

Själsfränder kan man ju inte bara bestämma sig för att möta och har man mött dem kan man tappa bort dem. Äventyren kommer med våren och sommaren. Så jag ska helt enkelt göra något åt aktivitet och rörelsesaknaden fr.o.m. i morgon måndag. Men i små steg och ett och ett.