iwill.blogg.se

Jag fortsätter med mitt lilla projekt "återuppbyggnad" men bara när lusten faller på. Under de 2 veckor vi har bilat i Europa [skriver ett enskilt inlägg om det sedan] har jag bara sprungit en gång. En morgon, längs stranden i Löderup. Ja det var då jag sprang de 3 Kilometrarna. Men vad gör det? Jag har gått massor! Gata upp och ner

och dessutom har jag fått naturlig gymnastik genom att slå upp och slå ner tältet. 

 

Idag fick jag lust att springa igen så det bar av till H-järv. Mina nedladdade spellistor från spotify fanns inte kvar och ett tag övervägde jag att vända om, jag springer inte alls bra om jag inte får höra musik. Mottagningen är urkass där i skogen och jag hade nästan förbrukat juli månads mobilsurf :( Men jag klev ur bilen ändå och sedan började jag lunka. Det gick segt som attan, benen var tung och ingen musik! Jag lät som en blåsbälg redan efter 250 meter och INGEN MUSIK.

 

I den där backen jag berättat om tidigare GICK JAG! väl uppe på toppen tänkte jag springa lugnt till bilen men en gulrandig sak i skogen tänkte annat. Fy f-n vad jag sprang!!! Getingen hann ändå ikapp och flög förbi. Jag nitade och sprang i motsatt riktning. Påbörjade sedan ett nytt försök mot bilen då var den där igen. Jag sprang som en galning men den hann ikapp. Jag nitade, sprang i motsatt riktning och sådär höll vi på efter grusvägen ett bra tag och alldeles för länge. Jag halvgrät. Det går inte i ord att beskriva hur mycket jag avskyr dessa äckliga ting.

 

När jag väl kom fram till bilen, fick upp dörren och slängde mig in var jag så slut och anfådd att jag var nära på ett astmaanfall och hettan i bilen gjorde inte saken bättre. Men där satt jag flåsande på passagerarsidan [lättast att ta sig in den vägen] utan att öppna fönstret för utansför kretsade getingen. Sökandes efter någon att sticka!

 

Å så tiden: Vilken besvikelse! 8 min/km :( Men då hade jag sprungit lite längre än 3 Km p.g.a. fram och tillbaka sprinten :D När jag kom hem slängde jag mig i gräset med bästisen :D