iwill.blogg.se

 

På morgonen var jag stel och jag vet inte riktigt om det berodde på att jag tänkt mig ut att springa eller om jag kände av fjällvandringen ännu. Hur som haver så tog jag mig i kragen och åkte iväg till mitt springarställe. Numer tar jag F med mig. Bara som säkerhet ifa att det är ett getingbo i värstbacken. 

 

Kände redan från början att jag var en liten aning piggare i benen och när jag upptäckte glasögonen på huvudet, hängde jag upp dem i ett träd för att slippa hålla på och tjorva med dem under vägen. I starten stötte jag på en kvinna jag tränat med förrut hon är urstark och jag tänkte tanken: "Om jag ändå inte lagt av!" För det är en lång väg tillbaka, börjar bli medveten om det eller så har jag varit det länge. Nå jag kämpar på. Steg läggs till steg.

 

Idag tänkte jag inte ens på att det var tungt och hips vips var jag klar med mina 3 :D

 

Någon tiondels sekund snabbar per kilometer än tidigare.

 

Vid bilen kom getingen fram. Den cirklande hotande runt. Varv på varv och NÄ! Jag har inte kommit över min rädsla ännu. Men jag jobbar på det. Åkte en bit för att undkomma den och därefter tog jag nedvarvningen, 3 km till :D Så totalt 6 km idag och det är väl bra även om det inte går fort.

 

Måste nog lägga om min strategi nu när nedvarvningen är lika lång som tidtagningssträckan för innan jag är nere på mina 5 min/km så är jag ju uppe i 2 mil på nedvarvning :D Så käns det i alla fula fall. Jag får tänka ut något.

 

Höger sida käns ännu tyngre än vänstra och jag känner även av benhinnorna. Men ändå! Så jag har utvecklats, för jag lyssnar på kroppen numer. Yogan ikväll får vara. Jag tror inte jag är riktigt där än. Varken i smidighet eller i bokauppträningstiderlust och faran är nog att jag mister lusten till träning när jag ser hur duktig alla andra är.

 

Ett steg i taget!