Lugn
Ja här har du mig! Sån här är jag. Konstigt och likväl lustigt på en och samma gång. För även om jag själv tycker att jag är den jag alltid varit, så tycker inte alla andra det. Förundras över hur vi speglar oss själv i varandra. Ser det vi vill se. Ger oss själv rätten att döma andra fast egentligen är det då våra egna brister vi ser. Vad vet du om mig? Vad vet jag om dig? Förmodligen ingenting. Tolkningar........ Vad som är blankt för dig kan vara repigt för mig. Ändå har vi rätt båda två.
Föreläsaren sa "Men det har ni väl varit med om" Man är arg och funderar på vad man ska säga till den där......När man träffas igen är allt glömt, man behöver inte säga något, allt är ju redan sagt. Jag satt där i salen. Tänkte. Här är jag bland likar och jag har kommit hem. För jag gör så! Jag inte bara tänker, jag skriver. Jag kan skriva långa sms. Ibland arga, ibland ledsna, upprördheter, sura, irritation, och ibland översållad av lycka. Sms som aldrig någonsin är ämnade att skickas iväg. ALDRIG! Hur arg man än må vara. Hur lycklig eller ledsen man än är. ALDRIG! Häromdagen skrev jag ett sms fullt av de här innersta känslorna som man aldrig yppat för någon. Bara för att man känner sådan samhörighet, sådan värme, för den person som man för tillfället har i trådens andre ände.
Klick!
Jag ville fly Sverige. Jord öppna dig och H-vete!
Jag fattar det ännu inte. Hur det kunde skickas, hur jag hade kunnat trycka på skicka, hur var det möjligt? Vi snackar inte sms i dess vanliga bemärkelse. Vi snackar lååååångt. Vi snackar inte sms om väder och vind......
Jag har leveransrapporten på............XXXXX : Levererat, å jag bara dog när jag läste! Känslan där när man inte vet om den i andra änden av systemet svimmade av....känslan när man inte får ett svar tillbaka. Känslan av att ej veta vad man ska ta sig till. På två microsekunder hade jag skrivit h-vete och förklarat mig för vederbörande :D
Nå det gäller att se allt från den ljusa sidan :) Det var ju inte ett av mina arga sms :)