En tur

 
 
Skoljoggen och Lidingöloppet fick min inspiration att vända åter, Ta itu. Ta mig ut. Så jag åkte dit jag brukar och jag sprang för livet. 6.2 och det var länge sedan. Orkade inte springa hela vägen men spran långt och länge ändå. Så upptäckte jag något och i samma veva blev jag överlycklig :D För vet ni vad? Jag hade inte ont! Varken i knä eller fotled och jag kände för att dansa, springa, som en tok, hejdade mig en aning. Bäst att ta det easy nu ibörjan :D